nu kommer jag

Jag måste få kritisera Johanne Hilderbranth krönika om kravallerna i Köpenhamn “Jävla skitungar - engagera er i något vettigt” heter den och publicerades 2007-03-04 i Aftonbladet. Jag måste gå till motangrepp mot Johanne's anklagelser om att ungdomar är “våldskåta” personer som bara ser till sitt eget egenintresse och bemöter hennes kritik i denna fråga om att politik inte alltid handlar om vem som har bäst argument.

Hon riktar skarp kritik mot alla så kallade “våldskåta” ungdomar, som bara ser till sitt eget egenintresse. Att man ägnat åratal av förhandlingar för att slippa våld är bara ett fult trick - Att 20 års aktivism bara var till för att få kasta sten i ett par timmar under 2007. Johanne's artikel är enligt mitt tycke bara ett patetiskt tillfälle att tycka till om något aktuellt för att på så sätt få så stor medieexponering som möjligt.

Förändrar det något om man aldrig ens varit i ungdomens hus? - men samtidigt är där och protesterar. Alla människor slänger sig i diverse debatter ivrig över att få framföra sin åsikt, att få göra sin röst hörd. Jag sympatiserar 100% med aktivisternas mål. Med den historia Ungdomshuset har är det moraliskt sett deras.

Menar Johanne att de som verkligen brinner för saken är de som är fredliga? Och tvärtom, att de som inte är fredliga inte brinner för saken på riktigt?

Politik handlar inte om vem som har bäst argument. Politik är inte en debatt där alla får säga sitt och det finns en objektiv och rättvis ordförande. Politik är MAKT. Den som vinner en politisk strid har helt enkelt varit starkast.

Den danska staten har begått ett massivt övergrepp på sin egna mark, och Johanne sitter i Sverige och grinar över att folk blir upprörda och drar den konflikten till sin spets.

Jag tycker att alla ska få göra sin röst hörd, politik är tyvärr inte alltid en debatt där alla får säga sitt och där det finns en objektiv och rättvis ordförande. Den som vinner en politisk strid har helt enkelt varit starkast.